31 januari

Sedan 1998 har jag använt gunilla.rohlin@home.se som mottagaradress till min mail. Det har varit praktiskt eftersom jag bytt internetleverantör ett antal gånger och då inte behövt adressändra. De senaste månaderna verkar det som om @home tappat greppet. Det väller in skräpmail och vissa av mina egna mail tycks försvinna eller fastna någonstans. Vi får se var detta slutar. Jag behåller adressen men använder gunilla@billdoc.net som mottagaradress i stället.

Lördag morgon.
Jag vaknade som vanligt tidigt (kring 5-6-tiden). Den nygamla sängen är jätteskön så det beror inte på den. Jag tror mer och mer på att det har att göra med min värk och mina leder. Jag låg länge kvar i sängen, reikade och rörde mig försiktigt så att kroppen mjukades upp. Denna morgonritual känns mycket positiv och upprepas nästan varje dag. Det är ett bra sätt att börja dagen.

Veckan har varit bra! Mats sa att jag lyste av välmående hela måndagen. 50-årsdagen var underbar och blev precis som den skulle - Vad annars?

På tisdagen tog jag ledigt och det behövde jag. Sedan återstod tre arbetsdagar på raken och det kändes i torsdags kväll och igår. Jag hann inte återhämta mig och blev tröttare och tröttare. Tur att det är helg...
Både Elin och Åsa har haft en jobbig vecka med mycket skolarbete och svåra beslut. Åsa har efter moget övervägande bestämt sig för att hoppa av innebandyn och söker en ny träningsform och i viss mån även nya vänner. Innebandyn har tagit det mesta av hennes fritid...
Elin har slitit med ett ambitiöst multimediaprojekt och tränar till kabarén tre kvällar i veckan. Hon har blivit erbjuden en ny roll och överväger nu vad hon vill. Igår reste hon för att träffa Jonas i Nyköping. Han kom på kvällen hem på sin första permission och hon rapporterade fnittrande i telefonen att han kommit i uniform.

Idag ska äntligen Åsa och jag komma iväg till IKEA i Gävle och köpa hennes skrivbord. Jag köper ytterligare en Billyhylla - snart är min bokhylla färdigbyggd. Det återstår nu bara en TV-bänk och en cd-hylla. De ska jag köpa så småningom.

I övrigt känns det bra, livet flyter på och jag följer med. Ibland kämpar jag mot eller tappar taget men för det mesta känns det riktigt bra!!!
Allt är som det ska!

27 januari

Eftermiddag:

Jag har fått en fin award från Hulda:

...var inne på din hemsida och var kvar väldigt länge och läste...och läste...därför är jag nu helt säker på att du är värd min award...

Vilken underbar födelsedag!!!!!!!!!!!!
Jag började dagen med äkta champagne och en chokladboll/gräddbulle! På jobbet blev jag bjuden på Thai-lunch av Malin, Camilla och Åsa. Under eftermiddagen uppvaktades jag av arbetskamraterna och arbetsgivaren.
När jag kom hem kom blomsterbudet med tre stora fantastiska tulpanbuketter, från Ewa och Per, kusin Eva med familj och Gävlegänget.

Mats hade ordnat plockmat och flickorna en vacker tårta. Barnens farmor, Anna och Arno, Anita, AnnMarie, Mårten och Ebba kom under kvällen. Vi umgicks, pratade och jag njöt!!!

Många kära GRATTIS-kramar och allt gott önskar vi dej!

Eva med familj
 

Anni: JA MÅ HON LEVA UTI HUNDRADE ÅR... Nu är du halvvägs! :)

Så här skrev jag i min Dagbok på nätet för 5 år sedan (det är först nu jag inser att jag haft min hemsida igång i 6 år...):

Januari 1999

Hej liv - här kommer jag!
JAG TÄNKER LEVA, ÄLSKA
OCH VARA LYCKLIG LIVET UT!

Idag är jag 45 år, igår var jag 44. Jag har bestämt mig för att bli nästan lika gammal som mormor Agda, som är 96 år! Om jag får bestämma har jag alltså 45 år kvar att leva eller halva livet!

Detta gäller fortfarande! Mormor blev 100 år - så jag satsar på minst 45 år till...

Tack för Spa-behandlingarna, tulpanbuketterna, lunchen, bidrag till resekassan, halssmycket, besöket, tårtan, keramikkoppen, tavlan av Monika Gorschelnik, Elins hamrade kopparfat, "En smäll till" - en musikupplevelse med Lise Hummel och Gertrud Stenung i februari, socker och mjölkskålen i silver - gjord av pappa, bronsljusstaken, badoljan, koblomkrukan, vinet, telefonsamtalen, vykorten, tankarna ...
Tack - alla vänner, arbetskamrater och släktingar för att ni finns!

26 januari

Eftermiddag:

Ingela: GRATTIS Gunilla! Nu är vi lika gamla, du och jag. :-)) Önskar dig en riktigt härligt underbar födelsedag med massor av roliga överraskningar!

Karin L: Grattis, grattis, grattis!!! Hoppas att du får en toppendag!

Anette: *sjunger* Vi är så glada, haha, att du är född, fallera, att du är född, fallera, precis idag.

Harriet: men hipp hurra för dig ida!!!!

Ewa: Grattiskramar till dig på din dag!

Anita i Valbo: GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN! Ja, må hon leva.......

KarinK: GRAAAATTIIIIS!

Agneta S: Många Grattiskramar till 50-åringen! Hoppas att Du får en riktigt härlig födelsedag!

Hoppas du har haft och får en fortsatt bra födelsedag!!!!
Kramar från Maria L


 Hej Gunilla,
Ett jättegrattis till dig på 50 års dagen!!
 Kram, Jaana
 

50-år idag!
Min kropp och min själ
tar tacksamt ett glädjeskutt
Vi blir 50 idag!

Det är härligt att fylla 50!! Jag vaknar med en glädje - tänk att jag blivit 50 och tänk vad mycket jag fått vara med om... Tack för det!
Att vakna med glädje och förväntan på en födelsedag - det var länge sedan! Jag reikade och smög sedan upp till datorn, om en kvart tror jag att de tänkt uppvakta mig - Mats "smög" precis upp... så det är bäst att jag lägger mig igen!

Hälsning från Karin i Havanna!
 

Hälsning från Jan i Kiruna.

Agneta S: Många Grattiskramar till 50-åringen! Hoppas att Du får en riktigt härlig födelsedag!

25 januari

Jag var på en trevlig middag hemma hos Anna igår kväll. Innan dess var vi på Monikas vernissage i Säters Bibliotek. Hon målar härliga tavlor!!!

Idag kom flickorna hemflyttandes och de och deras pappa kom med en varsin bakelse åt oss och uppvaktade med en vacker keramikkopp!
Jag körde till Lövåsen för att hämta Mats. Han låg fortfarande och sov...

Mer Gratulationer:

Från Gävlegänget (Vi har bestämt att fira när vi träffas i februari!):

GRATTIS KÄRA VÄN! Helgen 13/2 - 15/2 kommer vi att fira dig med hjälp av god mat och vårt oslagbara sällskap.   Referensgruppen i aktion! Du får välja vem av figurerna som är du           -utom den med kockmössan. Gissa vem det är?!  Paketet är ditt. Tills dess önskar vi dig en trevlig födelsedag på måndag 26/1 2004!  AnnCatrin, Annika, Maria och Maria

24 januari

Denna annons hittade Mats och jag under Till Salu på Blocket:

Julgran i byggsats.

En komplett byggsats av en julgran.

Innehåll:
1st stam inkl. grenar.
1st tub lim.
c:a 63000 små barr.

Insänd av Matte den 20/1 2004


Det har kommit ett mail från Marita:
Hej och tack för din dagbok.
Den har blivit som ett slags sällskap; läser då och då. Tyvärr blir det lite här och där - något riktigt sammanhang har jag inte fått. Men ändå tycker jag att jag känner dig. Hittade nyss dina bilder, vad duktig du är! Och modig. Kan du inte försöka få dagboken publicerad i bokform?

Jag har hört mig för med några förlag men de var inte intresserade. Jag säljer däremot hela Bröstdagboken och lite fler bearbetade texter på en CD: Gunillas Bröstdagbok på CD.

Det blev en kort arbetsvecka men jag är ganska pigg nu och det känns skönt. Den barnfria veckan närmar sig sitt slut, på söndag kommer flickorna hit igen. När barnen är så här stora är den största skillnaden att saker och ting stannar på sin plats. Mjölken blir inte glömd framme på köksbordet, disken stannar i skåpen och i diskmaskinen och det ser likadant ut när jag kommer hem från jobbet som det gjorde när jag gick hemifrån!

Idag ska Anna, Mats och jag åka till Hedemora och gå på Monika Gorschelniks vernissage. Därefter stannar Mats i Lövåsen och har "Grabb-fest" med Lasse och Magnus. Jag följer med Anna och deltar i en "tjejmiddag" hemma hos henne.

Vi njuuuuuuuuuuuter av att sova i en riktig säng igen. Under en lång övergångsperiod har vi sovit på golvet och det var ingen lyckad lösning för oss 50-åringar!!!!!

23 januari

Nu har jag börjat fylla år - jag fyller den 26! Hyresgästföreningen och tidningarna har hört av sig. Anette skickade ett jättefint grattis - Tack!! Min syster Karin har skickat en underbar födelsepresent - jag blev så glad att jag började gråta! Tack!

Att sprida ut uppvaktningen och att fylla 50-är inte så dumt i alla fall!

Hu, vilken kyla vi hade igår, nästan nere i - 30 grader när jag vaknade. Under dagen steg temperaturen och även i natt, så nu på fredagsmorgonen är det "bara" -7 grader!

I förrgår kände jag mig mycket bättre. På eftermiddagen körde vi till Ta-till-vara-butiken och köpte en säng och ett vardagsrumsbord. Igår monterade, städade och fixade Mats mitt sov- och arbetsrum medan jag var på jobbet. Det blev jättefint!!! Det var en fin 50-årspresent! Tack!

På onsdagskvällen hade vi en träff i Borlänge för att undersöka om vi kan starta en ny kör/sånggrupp. Vi diskuterade vad vi ville med gruppen och sjöng lite tillsammans. Mats och jag tyckte det kändes jättebra att få möjlighet att sjunga igen. Vi ska alla fundera hur vi vill gå vidare och träffas om två veckor igen!

Idag känner jag mig ännu piggare - jag hade tur och fick ett lindrigt angrepp av "viruset"/förkylningen eller vad det var vi hade!

Kul att höra av dig Ingela! Jag missade att det var en cancerfilm - men lika bra känns det...

AnnCatrin! Du är som alltid min allra största support! Det är säkert Tack vare dina tyck-synd-om-kramar som jag piggnade till så fort!

21 januari

Jag har sovit bra i två nätter men vet inte riktigt hur jag mår. Igår kväll kände jag mig lite bättre men idag har jag ont i halsen. Jag har fortfarande ingen feber, känner mig svag och hängig bara. Mats är nu pigg och tycker alldeles för lite synd om mig... jag inser att han hade behövt mer "tycka synd om" när han "låg i soffan"...

Det är första gången jag är så här "alldagligt sjuk" efter cancerbehandlingen. Det är en ny erfarenhet. Jag har Doris(min skyddsande) och tilliten med mig och känner mig mycket trygg i det. Jag vet att min kropp klarar att läka och hela sig själv. Doris hjälper mig att våga känna tilliten och hjälpa kroppen genom att reika och ta det lugnt.

Nu på morgonen har jag surfat runt och letat en resa till barnen och mig.
Jag inser att jag haft alldeles för stora resplaner. Det är därför jag inte orkat ta tag i detta tidigare. Drömmen vore en charterresa till värmen eller båtluffa i Grekland eller allra helst en resa till Havanna och min syster Karin.
När jag undersökt saken närmare räcker cancerfondens 10 000 kr till en tredagarstur till London, en skidresa till Tärnaby eller kanske, kanske 4 dagar på Island. Det är inte dåligt det - jag måste bara tänka om!
Fondpengarna ska användas till resa och logi och betalas direkt till resebyrån. Jag har ingen reservkassa att ta något ur, så mat och nöjen får inte kosta mer än vad vi skulle göra av med här hemma. Jag ska diskutera med barnen och fundera vidare. Vi kan göra resan när vi vill före oktober 2004.

20 januari

Tack för all uppmuntran och tycka-synd-om-hälsningar -de värmer!!!
Här är det snuvigt värre... lite deppigt och hängigt! Mats är just nu ute och handlar mat - det kom ju pengar idag och Mats har sålt sin förstärkare via Blocket. Ikväll ska vi tröstäta!


Jag har fördrivit tiden framför datorn och tagit mig tid att lägga ut nya webbsidor för BilldocDesign. De blev riktigt bra, tycker vi.
Besök dem gärna: BilldocDesign
 

19 januari

Eftermiddag:
Snön vräker ner, jag känner mig allmänt hängig. Mats har kört till Arkhyttan men kommer tillbaka i kväll. Båda flickorna bor hos sin pappa denna vecka.

Jag har pratat med min syster Birgitta, de har skaffat en labradorvalp - Keno! De har att göra...

Förmiddag:

Jag är sjuk...

...har frusit, snorat och svettats hela natten. Vi får se vad detta leder till.
Idag tar jag soffan i besittning.

17 januari

Vi har övergett Internet Explorer som Webbläsare. Efter många timmars testande har vi inte lyckats lösa problem med popupföster som dyker upp hela tiden. Jag vet att det finns ett sådant som öppnas när jag öppnar mitt scriptboard och ett annat när passagenhemsidan öppnas. Detta är det pris jag får betala för gratistjänster. Men alla de andra popupfönstren vill jag inte ha!! Nu använder vi Opera som webbläsare i stället och det fungerar bra. Fast vissa saker kan jag inte göra - t ex läsa Anettes blog... Hon har slutat skriva i sin cancerdagbok.
När jag berättade detta för henne startade hon omedelbart en veckodagbok som jag kan läsa!!! Toppen!!!!

Igår var jag kompledig och sov länge!!!!
På eftermiddagen åkte vi till Långshyttan och hälsade på Anna och Lasse. De har köpt en ny häst, Aces Noble, som varit travhäst och nu är värdefull som avelshingst. Deras lilla hund My hade växt sedan jag så henne senast. Ximena visste att Mats hette Mats och kallade mig för HON...

 

På kvällen firade vi våra två år tillsammans. Mats hade köpt en liten flaska Laphroaig - mmmm!

I onsdags var vi på årsmöte, avlämnade våra styrelseposter och slutade i Badiba gospelkör. En underbar röd tulpanbukett ståtar på köksbordet!
Vi försöker nu starta en ny kör här i Falun/Borlänge. Fösta träffen är på onsdag.

AnnCatrin och jag har upptäckt att vissa av våra mail aldrig kommit fram. Vi vet inte varför men mejlhanteringen har blivit jobbig. Jag överöses av reklam och filtrerar bort så mycket jag kan men måste ändå kontrollera varje mail eftersom en del mail filtreras bort av misstag...

En lugn helg väntar.
På söndag flyttar Elin till sin pappa.

15 januari

Det kommer inte så många mail från okända nu för tiden. I förrgår fick jag detta mail från Siv, som också bor i Falun.

"Jag skriver till dig med anledning av din bröstdagbok som jag har läst och läser just nu, den betyder mycket för mig på vägen genom behandlingen av min egen bröstcancer och därför vill jag skriva ett litet mail och tacka dig. Först måste jag bara säga att det är lite svårt att formulera det här brevet, det känns nämligen, efter att ha delat din vardag och dina tankar i dagboken, som om jag känner dig personligen, och det gör jag ju inte.

Nu till varför dagboken har betytt så mycket för mig. När något händer mig, brukar jag, reagera genom att samla information för att få veta vad som väntar. Den informationen tycker jag onkologen här i Falun, med sina underbara sköterskor, har gett mig på ett bra sätt, mycket finns också att hämta på nätet. MEN, det fattas något. Och det hittade jag i din dagbok, nämligen känslorna och samhörigheten med någon som gått igenom samma sak själv. I motsats till dig har jag inte kontakt med någon annan som har just bröstcancer som jag kan utbyta erfarenheter med. Jag hade som sagt fått information om vilka biverkningar man kan få av cellgifterna men det blir en helt annan sak när någon som själv gått igenom samma sak berättar hur det känns. Jag tycker också bilderna på hur du har sett ut under och efter de olika behandlingarna och ingreppen har hjälpt mig att förstå vad som väntar. Dina erfarenheter, tankar och känslor har hjälpt mig att förbereda mig mentalt inför de olika stegen i behandlingen och jag tycker förutom ett par djupdykningar att jag klarat/klarar det bra. Likt fågel Fenix får jag försöka återuppstå ny, fräsch och vacker efter avslutad behandling.

Jag måste också erkänna att jag är lite avundsjuk på dig för en sak, nämligen Doris, jag är nämligen övertygad om att vi alla har en beskyddare som finns vid vår sida och jag har länge försökt fått kontakt med min egen, men utan resultat än så länge."

Tack för mailet Siv!

14 januari

Det är inte konstigt att jag är trött. De senaste veckorna har jag sovit dåligt. Jag sover men drömmer massor av mardrömmar och vaknar ofta. Många gånger väljer jag att kliva upp tidigare än jag behöver för att slippa drömma fler obehagliga drömmar...

Elin blev dålig igår- hon var blek, hade ont i magen och var hängig. Det tycks aldrig ta slut med våra krämpor. Jonas hade ont i halsen igen men Mats börjar att bli otålig så han är definitivt på bättringsvägen!!!
Idag är jag ledig. Vi kommer att åka ut till Arkhyttan innan vi ikväll går på Badibas årsmöte och lämnar över våra styrelseuppdrag.

Denna dikt vill jag tillägna Mats - jag publicerade den på vår årsdag också - den är fin och talande tycker jag!!

"Jag har en sån glädje i dig
Den väller fram genom
vad jag gör
när jag talar med andra
lägger på luren
då är den där

Genom händelsernas band
somrar och vintrar
genom klockan som tickar och
vinden genom fönstret
finns du nära
så nära

Nu skäller en hund
nu brinner ett ljus
nu vänder en blomma
Fiskarna sover med ögon
som fyrar
men tvärs igenom
känner jag dig"

Ann Smith
 

Jag har skrivit en haikudikt:

Mats Tack för att du finns, min livskamrat och själsvän! Vi skapar ljuset...

13 januari

Idag lyste solen en liten stund mitt på dagen när jag var ute och gick. Då slog det mig att solen lyst med sin frånvaro väldigt, väldigt länge! Jag saknar solljuset!!!!

Oj, så trött jag blivit av två dagars arbete.
Elin och jag hade lite svårt att träffas i eftermiddag - hon är trött efter gårdagens audition och jag efter jobbet...

I morgon är jag ledig och tar kompledigt på fredag (det går fort att arbeta in en arbetsdag - för mig är det 5 timmar).
Jag har precis pratat med Ewa som varit en extra omgång i Uppsala med sitt nyopererade bröst efter en jul/nyår med influensa. Hon var på bra humör men jag förstår att hon har det jobbigt. Vi är väldigt sköra!

Idag firar Mats och jag 2 år tillsammans!

Vy över Arkhyttan. Bergåfabriken syns i mitten av bilden.
Det är tungt och grått väder och runt -5 grader.

11 januari

Vi glömde Öppet-skylten uppe i Arkhyttan på fredagen så igår åkte vi ut dit så fort vi var vakna. Vi gjorde provutskrifter och har nu en serie bilder vi ska sälja som affischer.
 

Idag ska Åsa iväg och åka snowboard och ikväll flyttar hon till sin pappa. Mats och jag ska på styrelsemöte under eftermiddagen.
Elin bor hos mig denna vecka och hos sin pappa nästa. Jonas åker hem på onsdag.

10  januari

Bubba agerar fotomodell med den Segebadenpulka vi säljer.

Två arbetsdagar var lagom denna vecka... Jag hade en del möten och hann få en första överblick över arbetet och det var kul att träffa arbetskamraterna igen.

Innan jag slutade igår hann jag tömma den sista flyttkartongen, så nu är jag inflyttad i det nya kontorsrummet!
Därefter fick jag skjuts till Arkhyttan av Marianne, min arbetskamrat. Hon bor i Stora Skedvi, den större ort som ligger närmast Arkhyttan. I Stora Skedvi finns det skola, affär, bensinmack, kyrka, pizzeria...
Mats var i ateljén och arbetade men var nästan färdig när jag kom.

Kvällen tillbringade vi framför TV:n tillsammans med Åsa. Vi tittade på Finalen av På spåret (Jag kunde Granada på 10 poäng!) och därefter filmen Chocolate.

En kvinna från Blekinge vill köpa min pulka och vi har haft några turer kring den. När jag hade lovat henne och vi börjat undersöka fraktkostnader ringde en Borlängekvinna och ville köpa den osedd. Vi behövde pengarna men avtalat är avtalat så hon fick inte köpa den. Blekingekvinnan satte in pengar på mitt konto och när pengarna kommit in skickar vi pulkan. Banker kan ta tid på sig och först igår eftermiddag fanns pengarna på mitt konto men det var 700 kr för lite! Usch,  vad det kändes drygt! Skulle jag istället erbjuda Borlängekvinnan pulkan och skicka tillbaka pengarna? Kunde jag röra dessa pengar (jag behövde dem!) innan vi rett ut vad det berodde på?
Mats och jag beslutade oss för att tro att det fanns en naturlig förklaring och tog ut pengar för att handla helgens mat.
På kvällen fick jag tag på Blekingekvinnan och hon trodde att hon satt in den summa vi varit överens om. Hon satte direkt in de resterande pengarna men det kommer att ta ytterligare några dagar innan vi kan skicka pulkan!

Jonas fick en förkylning och har varit hängig några dagar. Igår var han betydligt bättre och han och Elin var på fest till mitt i natten.

Mats blir långsamt piggare. Igår lagade han middag igen - skönt!
Han har klagomål på att jag i dagboken inte beskrivit hur dålig han varit.
-Vad då ligga i soffan...jag är sjuk!
Han har varit väldigt hängig med på bra humör och vi har alla sällskapat honom i omgångar framför TV:n!

8 januari

Vy från Arkhyttan, 7 januari 2004.

Igår vände allting! Jag fick pulkan såld - vilket ger pengar!!! Viktigast var att jag insåg vad som gjort mig så konstig i humöret på sistone - det var ett återfall till den gamla Gunilla och mitt gamla sätt att reagera...
När jag väl kommit på orsaken blev jag mycket trött men lugn. Den oro både kropp och själ dragits med den sista veckan var som bortblåst!

Nu väntar jobbet!!!

Dessa två banner är de som både ni och vi gillade bäst! Vi har ändrat dem lite... Tack för era åsikter! Jag tycker att det är givande att prata om bilder.

7 januari

Idag börjar Elin skolan, Åsa och jag börjar i morgon. Anna tar tåget till Uppsala och Mats (han har piggnat till nu!) och jag åker till Arkhyttan en sväng.

Igår stannade Mats i soffan hela dagen men såg riktigt pigg ut framåt kvällen. Åsa och Anna följde med mig till Arkhyttan en sväng. På kvällen gjorde de goda milkshakes åt oss. Bubba fick många promenader under dagen, den längsta tog Elin och Jonas under eftermiddagen.

Det har ringt en kvinna från Blekinge som vill köpa pulkan! Vi undersöker nu hur den kan skickas...

Humöret fortsätter att hoppa upp och ner fast igår var det mer upp än ner...
...och jag vill visst ha det så.

Allt är som det ska och jag gör det jag ska!

6 januari

Anna och Åsa

Igår hade jag en ganska dålig dag. Jag funderar fortfarande på varför...

Jag steg upp, bakade morgonbröd och skurade köksgolvet innan de andra vaknade. Bara det borde ha gjort min dag!

Mats kom mitt på dagen, urförkyld, hängig och trött. Han la sig på soffan och stannade där resten av dagen och halva natten. Jag tog som vanligt över en del av hans känslor men blev medveten om det och försökte släppa dem.

Anna skulle med tåget klockan halv fem. Innan dess lagade jag härlig, vitamindrypande grönsakssoppa och stekte plättar. Även detta borde bidragit till mitt välbefinnande - jag tycker om att göra en tillfällig insats så att jag för en stund kan betrakta mig som en "god bullbakande mor"...

När vi körde till tåget kontrollerade Anna sina biljetter och upptäckte att de gällde söndagen den 4 - INTE måndagen den 5 januari! Hoppsan, vad gör man då?
Tur i oturen är att Anna skulle flyga till Uppsala på onsdag, så efter samråd med sin familj stannar hon här till onsdag då hon ansluter till dem i Uppsala. Vi blev naturligtvis glada att hon stannar några dygn till men besvikelse fanns också i luften...

Jonas kom med tåget och Elin var lycklig!

Anna P kom på kvällen och vi gjorde Badibas Kassarapport inför årsmötet.

Jag har inte orkat ta tag i flickornas och min resa ännu. Fondpengarna (10 000 kr) kan användas ända fram till i höst så det är ingen brådska. När kraften återkommer tar jag itu med det!

I slutet av januari fyller jag 50. Usch, har det känts... jag varken vill eller orkar ha en fest. Vänner och familj har frågat vad jag tänkt och jag har känt:
-Vadå tänkt...
måste jag det?!
Nu närmar det sig med stormsteg och jag har lagt ner kraft på att besluta hur jag ska förhålla mig till 50-årsdagen. Istället för stor fest (som jag hade när jag fyllde 40) vill jag lägga pengarna på vår resa i stället. Jag fyller en vanlig måndag, har tänkt arbeta som vanligt och Mats har lovat att ordna lite gott till kvällen. Är det några vänner som vill komma då, är de välkomna!

Denna månad är fattigare än på länge. Jag börjar bli bra på att inte tyngas ner av ekonomiska bekymmer men det känns tungt det också just nu. Och ingen vill köpa min pulka...

...och så undrar jag varför jag var trött och olustig!

Det måste jag ju också tillåta mig ibland. Jag är trött helt enkelt och jag påverkas av allt som händer omkring mig. Mats och jag har dragit på någonting hela julen utan att vare sig bli riktigt dåliga eller riktigt bra. Nu verkar det ha brutit ut hos Mats, vi får se hur det går för mig.

Idag vill jag skapa en dag där jag kan ta allt som det kommer och jag vill känna mig väl till mods.

Tack för era åsikter om mina banners. jag arbetar vidare med dem...

5 januari

Fyra av de"banners" jag tillverkade till BilldocDesign igår. Vilken tycker ni är bäst?
(En banner fungerar som en reklampelare för en webbplats)

Igår hjälptes flickorna och jag åt att göra storstädning i badrum, kök och kylskåp! Jag ägnade också en stor del av dagen till att leka i Photoshop - det är riktiga högtidsstunder för mig.
Mats hade sovit 14 timmar och sedan varit en stund i ateljén.

I eftermiddag ska Anna ta tåget hem till Luleå och Jonas kommer. Han ska in i lumpen i slutet av januari och stannar här en dryg vecka innan dess.

      
Mats och jag har utannonserat en gitarrförstärkare och en Segebadenpulka via Blocket.se. Vi har fått en köpare till förstärkaren som bor i Stockholm bara vi löser transportfrågan. Ev kommer det en falubo och tittar på pulkan idag.

Ute är det lite mildare och igår kom det lite snö!

3 januari

Ribersborg, Malmö 031222

Igår åkte Elin, Joel, Mats och jag ut till Arkhyttan och jobbade en stund. Elin var sugen på att måla så hon ställde sig vid staffliet. Vi har tagit en del bilder under julen som vi bearbetade i datorn.

På kvällen kom vår vän Anna hit. Vi åt och tittade på "Jalla, Jalla" på TV:n. Vardagsrummet var fyllt av ungdomar, vänner och djur . Jag njöt - jag vill trivas i mitt hem och även att andra ska göra det. Detta var ett sådant tillfälle då det kändes riktigt bra!!!

I natt har det varit kallt.

2 januari

En glad bekräftelse till alla oss som bor tillsammans med änglatofflor...
(änglatofflor = kärleksfullt namn på dammråttor)

Ur Arbetarbladet [2003-12-20 14:15]
Städning inte livsviktigt!
Att en väldigt ostädad lägenhet är en sanitär olägenhet är bara moraliskt dravel, säger Agnes Wold, docent i mikrobiologi och immunologi på Göteborgs universitet.
Hon hävdar att det är absolut ofarligt att ha kilovis med damm på golvet, möglig disk i diskhon och matrester på spisen.
- Allt bygger på hundraårig moralism från den tid då läkarvetenskapen trodde att infektionssjukdomar kunde bekämpas med kvast och skurborste, säger hon i en intervju i tidningen Sveriges Natur.
Hon menar att mycket pekar på att överdriven hygien orsakar allergi.

Jag börjar bli utvilad och lite rastlös!!! Härligt!!!!

1 januari
 

Nyårsaftonen var lugn och trevlig! Under dagen skapade vi oss "profiler" till Drakar och Demoner, ett spel som Joel tagit med sig. På kvällen försvann flickorna iväg åt olika håll. Joel, Mats och jag stannade hemma. Bubba är inte särskilt skotträdd men var mycket obekväm med smällandet under kvällen. Mats och jag sammanfattade vårt år och tycker att det varit lika händelserikt som 2002 - fast helt annorlunda. 2002 gällde bara nuet, 2003 gällde nuet och framtiden...

Denna "nyårskrönika" skrev jag i slutet av 2003.
Jag låter den få flytta med in på det nya året...

2003

Den 22 december 2002 fick jag min sista behandling mot min bröstcancer. Ett litet strålnings-sår fanns fortfarande kvar på min skuldra när det nya året började men försvann snabbt. Under 2003 har jag inte fått någon behandling och betraktas som fri från cancern.

Tvivel... är jag verkligen botad?
De första behandlingsfria månaderna var de tyngsta under hela cancertiden.
Var jag frisk? Hur vet läkarna det? Hur vet jag det?
De har ju inte undersökt mig särskilt noga... osv
Mycket tid gick åt för att hitta ett förhållningssätt. Hur vet jag att det inte är farligt när det värker där eller känns så här?
Jag bestämde, i samråd med min underbara läkare Gunilla, att om det värker på samma ställe mer än i en vecka ska jag börja undra och söka läkare. Det finns för övrigt inget annat än mig själv och de kontroller som görs att hålla sig till. Jag var lite orolig i samband med mammografiundersökningen då några "svarta fläckar" i ärret blev noga undersökta. De visade sig vara ärrbildningar. Jag ville också gå till gynekologen för att kontrollera att allt stod rätt till, vilket det gjorde.
Så småningom kunde jag bestämma mig för att betrakta mig som botad och frisk och betraktar mig som sådan så länge jag inte vet något annat. Detta har tagit tid att plantera i mitt medvetande men idag känner jag mig botad och drar ofta en lättnadens suck - Tänk att jag klarade mig!!!!
Vissa stunder tvivlar jag dock, men det blir allt mer sällan.

3 januari skrev jag:
Det slår mig emellanåt att jag är frisk! Jag mår utmärkt!!! Äter för mycket och rör mig för lite just nu - men jag är frisk!!!
Förr reagerade jag ofta med en fysisk åkomma, förkylning, magsjuka eller dylikt, när allt var över efter en anspänning. Jag tänkte att det kanske skulle komma en sådan reaktion nu också men den har uteblivit! Det tar jag som ett positivt tecken.
Jag har lyckats ta mig igenom denna behandling flytande, jag har följt med strömmen och låtit bli att "slå mig blodig mot stenarna" - och inte har jag kämpat heller... Det gick ändå och det gick ganska bra!
Jag säger inte att det inte har varit jobbigt, men det jobbiga tog jag hand om då det kändes så.

Chock
Under de första månaderna av 2003 befann jag mig i ett slags chocktillstånd. Jag insåg vad som hänt och vad jag tagit mig igenom.
Att jag fått cancer och blev opererad och behandlad hade jag accepterat.
Chocken handlade mer om hur förgiftad, svag och utslagen jag blivit av cellgiftbehandlingarna. Hur nära döden jag varit...
Tankar på hur jag bara orkade gå mellan sängen, soffan, datorn, toa, köket och sängen igen. Tankar på svaghetskänslan, yrseln, prickar framför ögonen ...
Sakta men säkert övergick detta chocktillstånd till ett accepterande men fortfarande tycker jag att det är skrämmande att tänka på hur svag jag var.

Ett år med cancer...
ändå är allt som det ska!
Tack för allt jag fått!

Jag finns, här och nu,
kropp, själ och ande samsas.
Vingarna bär mig!

Vågar vara mig,
vågar se min verklighet.
Korpen flyger högt!

Sjukskrivning
Jag var heltidssjukskriven fram till 1 mars. Då började jag arbeta 25%. Det var med mycket tvekan eftersom jag var mycket svag. I efterhand tycker jag att det var bra att jag började arbeta redan då och att jag började så försiktigt. Jag fick specialuppdrag och kunde arbeta hemifrån vissa dagar - mina arbetskamrater och min arbetsplats har varit fantastiska i bemötandet och återanpassningen av mig!!!

Jag började arbeta halvtid den 1 september och är nu sjukskriven på halvtid till den sista mars 2004. Enligt min läkare kan det ta ytterligare ett till två år innan jag är helt återställd (om jag blir helt återställd...). Jag arbetar fem timmar fyra dagar i veckan och på onsdagar är jag ledig.

Biverkningar
Förutom att jag blivit svag och trött efter själva behandlingarna har jag en molande ledvärk. Den kommer och går och blir besvärlig när jag är trött - när jag är utvilad går det riktigt bra. Värken sitter i axlar, armar, ben, knän, fötter och händer. Jag fick sjukgymnastik under en period men har nu tagit över denna träning själv (eller skulle ha gjort det...). Jag märker en långsam förbättring.

Sömnproblem har jag dragits med under hela perioden. Framför allt blir sömnen negativt påverkad om jag har något bokat nästa dag - och det har jag ju för det mesta...

Min stresströskel är oerhört låg och jag har svårt att klara påfrestningar. Jag är utbränd och har utbrändhetssymptom.

I resten av mitt liv riskerar jag att drabbas av ödem eftersom jag saknar ett antal lymfkörtlar. Därav får jag aldrig lyfta tungt eller överanstränga min arm.

Samtal
Min läkare skrev tidigt, på min begäran, en remiss till en psykolog. Detta drog ut på tiden och jag fortsatte att gå hos kuratorn ända fram till sommaren.
Dessa samtal var mycket viktiga och givande. Att emellanåt få ägna sina tankar och sig själv en hel timme, med en hängiven god lyssnare är fantastiskt!
Hon hjälpte mig bl a att reda ut mina tankar kring kamp och att acceptera och förlåta mig själv för det jag gjort tidigare i mitt liv. Hon hjälpte mig också att inte vara rädd för och inse att det inte är farligt om jag återfaller till gamla mönster. När jag slutade hos henne var vi eniga om om att jag inte längre har något behov av en psykolog.

Min kurator ordnade också ett antal träffar med andra bröstcancerdrabbade och där vi fick träffa olika specialister. Detta var mycket bra men de låg i den period då jag som mest gick in för att tillhöra den friska världen.

Börja arbeta
Mängder av rosor till arbetskamraterna på Banverket Data!!!!
Ett stort och varmt TACK för att ni har stöttat mig så fantastiskt under cancertiden och när jag kom tillbaka till arbetet!!!

Ett särskilt Tack vill jag rikta till min närmaste chef Maarit Kaskela och till Jan Toröd som sett till att mitt återinträde i arbetslivet har gått så smidigt!

Bröstdagboksfesten
Den 24 maj träffades vi som hållit kontakten via min bröstdagbok här  i Falun. Det var en fantastisk fest och den satte punkt för min sjukdomstid. Efter festen gick jag tydligt in i den friska världen igen!

Som vanligt hittar AnnCatrin orden... Hon skrev :

"Jag har filosoferat här hemma och tänkt på vad jag fick vara med om igår. Det var otroligt roligt eftersom vi skrattade så mycket. Det var fantastiskt intressant eftersom det var så många verkligt goda samtal som pågick överallt och hela tiden. Det var enastående god mat. Det var underbar underhållning. Många fester kan vara på det viset. Men!
Igår, låg i allt detta ett grundackord av stort allvar och mycket sorg som gjorde det till en upplevelse utöver allt annat jag erfarit. Detta möte fyllde mig med en förundran inför hur stort livet verkligen är och en djup respekt inför såväl sjuka som friska människors styrka. Detta år har varit en resa för alla berörda och alla har vi haft olika våndor, fasor att möta och bemästra beroende på om man varit under behandling eller stått bredvid, nära eller längre ifrån. Och vi har alla utvecklats vilket för mig är själva meningen med livet, utveckling och växande. Jag är djupt tacksam att jag fått följa dig på din resa trots att det stundtals varit otroligt smärtsamt. Och jag tror att det var det jag kände igår; tacksamhet.
Ylva Eggehorn har skrivit: Gud har utrustat oss med varandra.
Oavsett hur man förhåller sig till begreppet Gud så kändes det som att själva betydelsen beskrev det vi upplevde igår."

Här kan ni läsa om festen: BRÖSTDAGBOKSFEST 24 MAJ
 

Sommaren

Även detta år har inneburit stor sorg. I början av sommaren dog Ulla av sin cancer. Ulla har varit mammas arbetskamrat och vi hade kontakt under hela min cancertid. Jag talade med henne i telefon på slutet och var med mina föräldrar på hennes begravning...

Banji blev allt sämre och i juni tog Mats beslutet att avliva henne. Vi ordnade en vacker begravningsplats åt henne uppe på berget ovanför Herrgården. Tomheten och sorgen var stor, framförallt för Mats och Bubba.

Jag hade semester hela sommaren och njöt av att vara fisk och ledig! Jag återhämtade krafter under denna period.

Flickorna
Elin och Åsa växer och har utvecklats till fantastiska människor! Jag är mycket stolt över dem!!!
När jag blev friskare återgick de alltmer till vanligt tonårsbeteende - så här är det inte konfliktfritt.
Elin går andra året på gymnasiet och reser ofta till sin Jonas i Nyköping. Åsa går i nian och överväger teaterlinje eller sam-engelsk gymnasieutbildning. Hon är övertygad om att hon vill arbeta utomlands i framtiden.

Mats
"Älska varandra men gör inte kärleken till en boja
låt den hellre vara ett rörligt hav mellan era själars stränder.
Låt var och en av er vara ensam liksom strängarna på en luta är ensamma
fastän de vibrerar av samma musik... "

Ur "Profeten" av Kahil

Det jag upplever med Mats är så stort, djupt, unikt och helt annorlunda något jag tidigare känt till, att det är svårt att sätta ord på det!
Vi har haft ett fåtal så kallade gräl och meningsskiljaktigheter under våra två år tillsammans men enligt mina "gamla" mått mätt kan de på sin höjd definieras som diskussioner...

Vårt förhållande utvecklas ständigt framåt men framför allt djupare. Det känns som om vi flätas allt mer samman i djupet av våra själar. Ordet kärlek har fått en allt djupare betydelse. Denna bild gjorde jag bara några veckor efter att vi träffats och jag tycker att den visar att jag redan då insåg detta djup...

Emellanåt är vi båda lite frustrerade eftersom vårt förhållande är annorlunda både det vi tidigare upplevt och det traditionella kärleksförhållandet.
Jag är jag och vi är vi. Utan varandra är vi inte självständiga och hela. Tillsammans med Mats är jag mer självständig, fullkomlig och hel än jag någonsin varit. Kärlek, respekt, värme och glädje är några av de starkaste kryddorna. Denna dikt, som jag hittade för ett tag sedan, är talande:

Låt oss vara vi

Låt oss vara som bokstaven v!
Höja våra armar i glädje
medan vi förenas på jorden.

Låt oss vara som bokstaven i!
Utan pricken är du blott ett streck.
Utan strecket är jag blott ett slut.

Låt oss vara vi!

Joel Miller

Tack Mats, för förmånen att dela livet med dig!

Vänner och familj
Vad skulle jag ha gjort utan min familj och mina fantastiska vänner?

Mina föräldrar och systrar (inklusive kusin Eva) har varit ett starkt stöd! Tack!

Gävlegänget fungerar som en slags terapi för oss. Vi träffas så ofta vi kan. TACK för att ni finns! Jag älskar er!

Arbetskamrater som blivit vänner - det känns helt fantastiskt!!! Ni ger mig så mycket! Tack!!!

Nätvänner - Ewa, Anni, Agneta S, Anita, Britt-Marie och Annett som jag träffat/träffar.  Andra som jag mailväxlar med år ut och år in - Tack för att ni finns!

Oj, nu blev jag orolig att någon av er ska känna sig glömd - men härmed tar jag med er också - mitt kontaktnät är stort och långa perioder går utan att vi hörs men det är alla ni tillsammans som jag vill ge mitt allra största TACK!

Slutligen vill jag tacka Mormor, Margaretha och Ulla! Ni finns fortfarande med mig! Tack för att ni finns!!!

Denna sång valde Margaretha att spela på sin begravning:

På den andra sidan

Här slutar jag min resa
På gränsen till ett annat land
Jag känner mig så trött
Så sliten och så nött
Men jag ser ljus på flodens andra strand

Där får jag vila, där får jag frid
Där kan jag glömma min trötta kropp
Dagen syns ej mer
Snart går solen ner
Men på andra sidan floden går den opp

Kära kamrater, spara era tårar
Ingen gråt min vän
Det är inte nåt Adieu
Det finns inget som kan dö
Det är farväl vi ses snart igen

Så drick ett glas för mig
Höj en skål för all vår kärlek
Låt mitt minne sorglöst förbli
Det är inget ont som sker
Låt livet trösta er
På andra sidan floden blir jag fri

Framför mig slutar vägen
Över mörkret går en lysande bro
Jag har varit här förut
Jag har kommit hem till slut
Här på andra sidan floden vill jag bo

Lars Demians

Bildskapande
Under sommaren återupptog jag tillsammans med Mats mitt bildskapande. Jag har börjat teckna och måla igen. Jag känner att mitt skapande nått en annan dimension än tidigare och det gläder mig att även andra får ut något av mina bilder.

Billdoc design
Mats och jag har startat verksamheten Billdoc Design tillsammans. Initialt är det meningen att Mats ska hitta en verksamhet att försörja sig på. Jag bidrar med tyckande och mitt bildskapande. Vi hyr ateljén i Arkhyttan och har haft två utställningar. Mats har fått en del arbeten och verksamheten växer sakta men säkert, precis i lagom takt!

Den nya Gunilla
Ett citat från Martinus:
”Det är inte egoism att man begär sin rätt att leva.
Egoism uppstår först där man på sin nästas bekostnad begär ting, som är helt överflödiga eller onödiga för ens egen existens eller möjlighet att leva.” "

Jag sätter numera mig själv främst och gör ingenting som jag inte vill. Den nya Gunilla är ett faktum!

Denna nya Gunilla mår mycket bra.
Jag känner mig frisk, hel, kärleksfull, förlåtande och har mer pengar än jag behöver. Jag skapar den veklighet jag önskar och lever med en helt ny dimension - andligheten - närvarande. Doris, min skyddsande, finns ständigt närvarande.

Joel Miller:
Livet är stort.
Väldigt stort.

Så sträck på dig!
Seså!
Det passar precis.

Allt är som det ska och jag gör det jag ska!

december 2003

Tillbaka till Gunillas Dag för Dagbok